Rätt jobbigt när man har svårt att minnas vad man åt till lunch igår och sånt där. Eller vad heter han som är gift med henne som var med i det där TV-programmet som... etc. En klen tröst är att det drabbar alla med tiden.
Namn har jag svårt för, det är nog rätt vanligt när man blir äldre, men siffror går oftast rätt bra fortfarande, koderna på alla kort man har t.ex., och som tur är klarar jag lösenord och sånt rätt hyfsat. Och nu har jag sett att man minns bra mycket från dom där avlägsna barnåren i alla fall.
Jag hade en minnesövning idag tillsammans med Christer och Alf, barndomsvänner från 50-talets Drottninggatan. Oj vad man minns från den tiden! På promenad i dom gamla kvarteren.
Men vi mindes förstås lite olika saker. Oftast mindes gamlingen i sällskapet mest, han var rätt övertygande. Det var lite märkligt att han skulle ha bästa minnet, han är ju 5-6 månader äldre än jag.
Men minns man rätt? Ganska rätt borde det väl vara om man minns ungefär på samma sätt, men man undrar ibland hur mycket som är sant när man läser folks memoarer. Senast häromveckan var det ju Torgny Lindgren som kom med en memoarbok på 200 sidor fast han tycker att han inte minns nånting.
Det är klart att de flesta minnen är väl färgade, förskönade eller förstärkta, men det var skoj ändå att vara rejält nostalgisk! Vi ska ta och samla några andra äldre gentlemen hemifrån gatan och se hur mycket dom minns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar