Det är ju inget att fira förstås men det ska förstås uppmärksammas och minnas.
Det känns ju så otroligt länge sen, i en annan värld, och så kommer jag på att jag var ju med själv. Ja inte vid utbrottet, men fredsdagen 9/5-45 var jag med även om minnena väl flagnat lite, jag hade inte fyllt ett.
Och på Dagen D i Normandie 6/6-44 var jag helt färsk och fortfarande fuktig bakom öronen och minns ännu mindre, men en intressant tanke är att det började ordna upp sig i världen så snart jag kom med, det var då det vände!
Storhetsvansinne? Bäst att ligga lågt, mitt bidrag är nog inte så mycket att skryta över, och ska det vara noga så blir ju krigen och konflikterna bara fler hela tiden, men ändå - nästan ett helt år av Andra världskriget var jag med om! Usch så gammal man är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar