torsdag 23 september 2010

Jag är ingen klädsnobb - tvärtom faktiskt

Men det hindrar förstås inte att jag vill klä upp mig ibland och att jag gillar en del kläder mer än andra.

Inte för att jag har problem att ha slips, men det var som tur var inget slipstvång på jobbet, den stilen la jag nog av med redan i slutet av 60-talet, sen var det rätt ledig stil även tillsammans med kunder, vi datafolk var nog oftast lite "laid-back" redan på den tiden. Eller låter det som man var lat? I så fall, nix det var vi aldrig, men vi hade en lättsam atmosfär där kläderna inte var så viktiga.

Men nån gång känns det bra att ta fram kavajen och göra en snygg slipsknut, skulle jag göra det idag när pappa Sven skulle fyllt 100 år? Jag plockade fram ur garderoben, men ångrade mig. Pappa Sven var ingen klädsnobb han heller.

Skor kan jag fastna för ibland, hittar jag ett par som jag trivs med har jag dom jämt, dom jag har kört med hela den här sommaren köpte jag på rea i Simrishamn förra året. Dom får duga idag också.

Och jag har ett par jättefina fritidsbyxor som jag köpte billigt på outleten i Avesta i somras, Haglöfs. Det är byxor som jag gillar, finbyxor i mina ögon. "Har du jobbarbyxorna på dig" frågade Lars på mötet häromsist, men dom fick det bli. Bästa finbyxorna.  

Och bästa finjackan, piratkopia av Hugo Boss köpt på marknaden i Peking för fem år sen. Tillräckligt fin för att uppvakta pappa Sven på kyrkogården med en blomma.

Så lite klädsnobb kanske jag trots allt är.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar